I Halland finns i dag 170 reservat av skyddad natur. De flesta förvaltas av länsstyrelsen men även kommunerna och Västkuststiftelsen ansvarar för några av dem.
Varje reservat har en skötselplan som kortfattat handlar om att området ska värnas, vårdas och sedan visas upp. Men biologen Mikael Stenström, som arbetar med förvaltning av skyddad natur hos länsstyrelsen, menar att resurserna inte räcker till allt i planen.
– Och definitivt inte i den takten. Det är en frustration och det har slitit hårt på oss när vi har försökt lösa ekvationen, säger Mikael Stenström.
Han får medhåll av Henrik Martinsson, chef på länsstyrelsens naturvårdsenhet.
– Vi får fokusera på att rädda områden, inte att utveckla dem, säger han.
Behöver ni bli effektivare?
– Vi har blivit det. Vi har organiserat om oss, agerar annorlunda, och gör upphandlingar på annat sätt. Men vi klarar inte uppgiften med de anslag vi får, säger Martinsson.
Under alliansens ledning minskade anslaget till åtgärder för värdefull natur. I år har den rödgröna regeringen ökat anslaget, men Henrik Martinsson och Mikael Stenström är eniga – de tolv miljonerna är inte i närheten av att räcka.
2011 släppte länsstyrelsen boken ”Upptäck naturen i Halland”, som ska visa på de mest intressanta områdena. När man insåg att anslaget aldrig skulle räcka till förvaltningen av 170 områden, prioriterades de utvalda reservaten i boken – 32 stycken.
– I dem ska parkering, skyltar, och leder fungera. Många av reservaten som är med i boken har fått ett riktigt lyft de senaste två åren, bland annat tack vare att anslaget ökat igen. Vi gör grejer för friluftslivet i de andra, men inte på samma nivå, säger Stenström.
Bland de 32 reservaten återfinns flera som ligger i Halmstads kommun. Det rör sig bland annat om Nissaström, Haverdal, Långhultamyren och Biskopstorp.
Henrik Malm, naturvårdsförvaltare på länsstyrelsen, menar att urvalet baseras på ambitionen att spegla den halländska naturens olika inslag.
–Vi har valt ut områden som ligger på lite olika platser och som har lite olika karaktär. I Halmstad har vi Långhultamyren som är myrmark och naturskog som ligger ganska långt österut. Sedan har vi Danska Fall och Biskopstorp som till stor del är ädellövskog. Och så har vi Haverdal som är ett kustreservat med havsstrand och strandmiljöer, säger han.
En värdefull hjälp i länsstyrelsens arbete med reservaten är samarbeten med lokala föreningar och markägare. Enligt Henrik Malm finns det flera exempel där man får hjälp med skötsel och friluftsfrämjande åtgärder.
Han nämner Simlångsdalens idrottsförenings arbete med att ordna skidspår på Långhultamyren om vintrar med snö.
–Vi hade inte själva kunnat ordna med skotrar, spårslädar och folk som är beredda att åka ut och göra spår utan det är tack vare att idrottsföreningen i Simlångsdalen är aktiva och jobbar med detta som denna möjlighet finns.
–Det är ett sätt att nå de friluftslivsmål som vi har. Länsstyrelsen som förvaltare försöker uppmuntra till den typen av aktiviteter.
Ett annat exempel är Åkulla bokskogar i Varberg. Där har Åkulla bokskogar intresseförening tillsammans med länsstyrelsen sett till att naturområdet har fått ordentligt med vandringsleder.
–Utan dem hade vi aldrig kunnat ha det så här bra, säger Mikael Stenström.
Fakta: Skyddad natur i Halland
170 naturreservat är skyddade.
43 av dessa är prioriterade för friluftsliv av länsstyrelsen (Åkulla bokskogar, som är ett av dem består av tolv olika reservat).
I Halmstad återfinns: Nissaström, Virsehatt, Biskopstorp, Haverdal, Porsbjär, Långhultamyren, Danska Fall och Gårdshult.
Åkulla bokskogar är ett samlingsnamn för de tolv reservaten Björkekullen, Karlsvik, Långanskogen, Mjällbjär, Nabben, Näsnabben, Skogsbo, Skärbäck, Stora Drängabjär, Toppbjär, Valaklitt och Älmebjär.
