Viveka Hedbjörk: "Det var inte bättre förr – bara annorlunda"

Till sommaren är det precis 40 år sedan jag tog examen vid Journalisthögskolan i Göteborg. Under året som gått har jag vid flera tillfällen haft anledning att fundera över hur den yrkesverklighet jag steg ut i då, ser ut i jämförelse men den jag arbetar i nu. Verktygen är annorlunda, tempot högre och klimatet tuffare, men själva grunduppdraget är detsamma: ständig jakt på att få berätta om det oväntade, nya och alldeles överraskande.

ANNONS
|

När jag tänker tillbaka på den grå, fasta Dialogtelefonen, Facit-skrivmaskinen och faxen, slabbandet i mörkrummet med framkallningsvätskor och fix, eller den råa jargongen mot journalister på sätteriet, känns utvecklingen fram till i dag helt overklig.

Som tur är har utvecklingen gått successivt – ibland under våldsamma protester, ibland välkommet. Bra grejer har gått förlorade på vägen, men det är också en hel del skrutt som försvunnit.

Själva arbetsprocessen för journalister är oändligt mycket enklare i dag än den var i slutet av 70-talet. Med mobiltelefoner och e-post är det mycket lättare att få tag i människor. Reportrar behöver inte vänta i dagar på att få tag i källmaterial, det laddas enkelt ner på nätet och bilder överförs i ett nafs direkt via telefonen – i stället för vinglig mottagning via telefoto. Samtidigt går allt så mycket fortare och konkurrensen är så mycket hårdare. Förut kunde man vänta med en publicering i flera dagar för att försäkra sig om rätt uppgifter, nu försvinner nyheter i informationsfloden om de inte är uppdaterade i rätt ögonblick.

ANNONS

Ytterligare en stor förändring är att den status och respekt – rätt eller orätt – som tidigare fanns för journalistyrket i många fall ersatts med hån och förakt.

På det personliga planet kan jag lätt stå ut med det, men vad värre är att en hel yrkeskår som har till uppgift att granska och ifrågasätta samhället i mångas ögon betraktas som opålitliga och lögnaktiga. Påhopp som ofta helt saknar saklig grund och därför är svåra att försvara sig mot.

Jag gillar utveckling och förändring. Jag är glad över att leva i en tid som är i rörelse. Jag saknar inte det gamla.

I mitt jobb som chefredaktör hamnar jag ganska ofta i diskussioner med läsare som upplever att det Hallandsposten levererar var mycket bättre förr. Vill man på allvar undersöka om det stämmer är det enkelt att gå till vårt e-tidningsarkiv där alla Hallandspostens tidningar sedan 1910 finns sökbara. Det jag framförallt ser när jag tittar i arkivet är att det nödvändigtvis inte var bättre förr, däremot är det mycket som förändrats, mycket som är annorlunda.

I synnerhet under 2018 vill jag påstå att det skett stora förbättringar i vårt arbete som inte alltid är synligt i pappersprodukten:

ANNONS

Vi bevakar nyhetsflödet alla dagar i veckan från tidig morgon till sen kväll och publicerar snabbt på webben.

Vi visar regelbundet livesändningar från olika idrottsarenor. En tjänst som gör det möjligt att följa sitt favoritlag live även om det inte spelar i de högsta serierna.

Vi har lanserat en tjänst som heter Hallandsfotboll där man under fotbollssäsongen får korta texter inför och efter varenda match ner till division 7.

Vi har infört daglig bevakning av näringslivet. Gjort om Hallands affärer från enbart papperstidning till snabb rapportering när nyheten är som hetast.

Detta och mycket mer gör vi för att möta en växande läsargrupps efterfrågan på snabba, uppdaterade nyheter. Samtidigt lägger vi fortsatt betydande resurser på att granska och gräva fram egna nyheter runt till exempel regionen och högskolan.

Nu i december har vi presenterat en ny layout och i början av nästa år kommer vi att presentera flera nya digitala tjänster som ytterligare kommer att förbättra upplevelsen av HP.

ANNONS