Pappan: ”Hur många fler ska behöva dö?”
På kyrkogården i Slättåkra står Håkan Bengtsson vid sin dotters grav. Hon blev bara 33 år och lämnade efter sig en liten dotter och en familj i chock.
Det här är historien om Jeanette Bengtsson och om hur kvinnor lockas att göra livsfarliga skönhetsoperationer i Turkiet. Men det är också berättelsen om en kamp för att inte fler ska behöva dö.
– Jeanette var inte det första offret, men jag ska göra allt för att hon ska bli det sista, säger Håkan.
Det har snöat rejält i södra Halland och blivit isigt och halt på trappan upp till Jeanettes lägenhet. Det var här, i lilla Kinnared strax väster om Hyltebruk, som hon bodde tillsammans med sin dotter och med sin lillasyster som närmaste granne. Bara någon kilometer bort bor pappa Håkan och Jeanettes halvsystrar, och i Halmstad finns mamma Gry.
– Vi har alltid varit en väldigt tight familj, som har kunnat prata om allt. Det var väl därför vi blev så besvikna när hon beställde den här resan i smyg, tillsammans med sin pojkvän. Två gånger tidigare hade vi lyckats stoppa henne från att resa till Turkiet, men den här gången gick det inte, säger Håkan.
Håller hennes minne vid liv
Även om det nu har gått nästan fyra månader sedan Jeanette dog kör han ofta inom hennes lägenhet. Från ett svart vitrinskåp hämtar han en glaskaraff och börjar med van hand vattna krukväxterna.
– Det här har blivit ett sätt att hålla hennes minne vid liv och det hjälper oss i familjen att känna att hon fortfarande är hos oss. Och posten slutar inte komma för att man har gått bort.
I Jeanettes sovrum ligger ett par joggingbyxor fortfarande framme, som om ägaren bara gått ut en sväng, och på en hylla står en rad med exklusiva märkesväskor.
– Jeanette var två personer, förklarar Håkan. Den ena gick runt i slitna foppatofflor och joggingbyxor och älskade det enkla livet här hemma. Hon var med och jagade och fiskade och tyckte om att bara umgås med familjen. Sedan var det den andra Jeanette, med smink och glamour. Det var den sidan hon visade upp på Instagram.
”Borde varna för de här resorna”
Det var också på sociala medier som Jeanette såg reklamen för en klinik i Istanbul som beskrev sig själva som Turkiets ledande klinik för plastikkirurgi, kosmetisk tandvård och hårtransplantationer – Estherian Clinic. På deras hemsida möts man av rubriken ”Get the look of your dreams with us!” och utlovas ”de bästa medicinska faciliteterna”, ”expertis på internationell nivå” och ”extraordinär omsorg”.
Håkan skakar på huvudet:
– Sverige är ett konstigt land. Man får inte göra reklam för tobak eller alkohol, men influencers får göra hur mycket reklam som helst, mot att de själva får rabatterade ingrepp. Man borde förbjuda den här reklamen eller åtminstone gå ut och varna för de här resorna.
Alla bilder på Jeanette visar att hon var väldigt vacker, både med och utan smink. Men själv kände hon inte så. Håkan tror att det är kopplat till en traumatisk händelse i barndomen, som satte djupa spår i henne.
– Efter det så blev hon förändrad. Utåt sett var hon hård, men inuti var hon trasig. Allt skulle vara så extremt och hon drogs till saker som hon egentligen föraktade. Och så var det den här fighten ute på sociala medier. Vem är vackrast? Det finns ju ”medsystrar” där ute som tävlar om vem som har flest följare. Du får också en massa kommentarer och jag tror det blir ett beroende. Du vill känna att du är åtrådd och eftertraktad. Det blir ett gift.
Konsultation via chatt
Jeanette lockades av det hon såg i Estherian Clinics reklam och i efterhand har Håkan kunnat läsa en lång konversation mellan henne och kliniken på Jeanettes telefon. Där diskuteras bröstförstoring, rumpförstoring och olika sätt att få bort det Jeanette beskriver som ”mummy tummy” (putande mage).
– Jeanette var ju grundvacker. Hon behövde inte detta. Hon behövde inte göra någonting, konstaterar Håkan.
I chatten med kliniken får Jeanette svara på några frågor om sin längd (165 cm), vikt (62 kg) och eventuell medicinering och ombeds sedan skicka bilder på sin kropp. Detta räcker för att hon sedan ska rekommenderas såväl bröstimplantat som fettsugning och rumpförstoring. Jeanette skriver att hon föredrar implantat i rumpan, men det landar till slut i det betydligt mer riskabla ingreppet Brazilian butt lift (BBL), där fett från fettsugningen sprutas in i rumpan.
När Jeanette blir orolig för kostnaden förklarar kontaktpersonen på Estherian Clinic att hon lyckats utverka en rabatt så att Jeanette kan få ett paketpris på 6 489 euro (cirka 75 000 kronor). Detta ska inkludera en ”VIP-hämtning” från flygplatsen, boende på ett femstjärnigt hotell, läkarkonsultation, själva operationen, två nätter på sjukhuset efter operationen och ett ”medicinskt kit”.
Stanna två dygn på sjukhuset
Både i chatten och i telefonsamtal, som Jeanette spelat in, beskrivs samma sak. Hon och pojkvännen kommer att bo på ett lyxhotell före och efter operationen, men under resans fjärde och femte dygn kommer Jeanette, efter operationen, att vara på sjukhuset ”under övervakning av läkare och sjuksköterskor”.
Bortsett från en handpenning på 650 euro får hon också veta att resterande summa ska betalas kontant på plats i Istanbul, ”annars tillkommer en skatt på 18 procent för utländska kort”. Jeanette förklarar att det är svårt att ta ut så mycket pengar kontant i Sverige, men ger till slut med sig.
– Två veckor före resan berättade hon om operationen och resan till Turkiet. Jag sa flera gånger ”Gör det inte. Jag betalar det du lagt ut”, men hon ville inte lyssna den här gången, säger Håkan.
Den 29 oktober, på Håkans födelsedag, flyger Jeanette och pojkvännen till Istanbul. Därifrån skickar hon bilder till familjen från flygplatsen, på den lyxiga bilen som hämtar upp dem och på det stora hotellrummet.
Körs till ett privat sjukhus
Dagen efter blir de upphämtade på hotellet för en läkarkonsultation inför operationen. Jeanette tror att de ska åka till Estherian Clinics fashionabla lokaler, men körs i stället till ett privat sjukhus.
– Hon ringer mig och säger att hon har hamnat på ett annat ställe. Jag ber henne återigen att avbryta och säger att det inte känns seriöst, men hon svarar att det såg lite skabbigt ut utvändigt, men att det var okej där inne.
Efter konsultationen skjutsas Jeanette och pojkvännen tillbaka till hotellet och hämtas sedan upp först kvällen efter, den 31 oktober. Det är nu operationen ska genomföras.
Under kvällen skickar både Håkan och mamma Gry flera meddelanden till Jeanette där de undrar hur det går och om hon mår bra. Vid ett-tiden på natten får Håkan ett kort, men efterlängtat, telefonsamtal från Jeanette som precis vaknat upp. Hon skickar också en bild från sjukhussängen och skriver ett meddelande till mamman om att allt gått bra. ”Har lite ont, men mest i rumpan”.
Får åka tillbaka till hotellet
Under natten kan hon inte sova och fortsätter skicka bilder. Hon berättar att hon varit uppe och gått och inte har så ont som hon trodde att hon skulle ha. Men redan klockan fem på morgonen, svensk tid, skriver hon:
”Är egentligen 2 dagar på sjukhuset men dom sa att så pigg som jag var, inte haft så ont och går redan kan jag få åka tillbaka till hotellet igen och sova där ist. Klockan är sju på morgonen nu”.
Två timmar senare, klockan nio turkisk tid, skriver hon ”Läkaren var här precis (och sa) att jag får åka till hotellet”. Detta är det sista meddelandet från Jeanette till föräldrarna.
– Klockan var då bara sju på morgonen i Sverige, men jag önskar att hon hade ringt och väckt mig i stället. Då hade jag sagt att hon måste stanna kvar på sjukhuset. Både muntligt och skriftligt hade hon ju blivit lovad två dygns eftervård, säger Håkan.
Vad som hände Jeanette härefter har bara kunnat återges av hennes pojkvän. Han berättar att Jeanette kom till hotellet vid halv elva på förmiddagen, turkisk tid. Hon säger att hon varit tvungen att betala 300 euro extra innan hon fick lämna sjukhuset, eftersom det tillkommit en kostnad för fettsugning av lårens insida. Att hon fått gå till två olika bankomater för att få ut pengarna.
”Ser det inte som människor”
Tanken på vad Jeanette utsatts för gör Håkan upprörd:
– Hon har alltså fått gå iväg, nyopererad och med massor av slangar kopplade till kroppen, och hämta ut pengar. Var finns patientsäkerheten? För mig luktar det att någon tjänar svarta pengar på kvällarna och sedan sparkar ut patienterna när morgonen kommer. De ser det inte som människor, utan som en vara.
Enligt pojkvännen hade Jeanette också rejält ont när hon kom till hotellet. Hon ska då ha tagit en tablett, som hon fått på sjukhuset, men kräktes upp den direkt. Hon tog därför en ny tablett och både hon och pojkvännen lade sig på sängen för att vila. Pojkvännen berättar att de först lagt ut en stor handduk i sängen och försökt arrangera alla Jeanettes slangar och påsar, som skulle fånga upp vätskan som rann ur hennes kropp, och att han själv somnade direkt.
Kort därefter försöker Håkan nå Jeanette på telefon. Hon svarar, men säger inget.
Just då tänker Håkan att Jeanette säkert är för trött för att prata och väntar med att ringa henne igen, ifall hon somnat. Men fem timmar senare ringer i stället pojkvännen, panikslagen. Han har då låtit Jeanette sova i flera timmar, eftersom han visste att hon varit vaken hela natten. Det är först när han rör vid hennes arm och känner att den är kall som han förstår att något är fruktansvärt fel.
En ljus begravning
Hotellpersonalen ringer efter en ambulans och försöker under väntetiden att få liv i Jeanette med hjärt- och lungräddning. Men det är förgäves. Ambulansen för Jeanette till ett närliggande sjukhus där hon dödförklaras.
– När vi fick det beskedet var det nästan omöjligt att ta in. Pojkvännen berättade också att polisen kommit och att man skulle starta en utredning kring Jeanettes död, berättar Håkan.
Mitt i alla kaotiska känslor stod nu familjen också med en rad praktiska problem. Jeanette var död, men hennes kropp befann sig 300 mil bort. Det skulle visa sig vara allt annat än enkelt att få hem henne, men mer om det i en senare artikel.
Den 24 november begravs till slut Jeanette på kyrkogården i Slättåkra. Håkan beskriver en ljus gudstjänst med mycket musik, där anhöriga och vänner får skriva en sista hälsning på hennes kista. ”Jag tror Jeanette ville ha begravningen på det viset”.
Ingen har hört av sig
Ända sedan dödsbudet har Håkan väntat på att bli kontaktad av den turkiska polisen eller åklagaren. Han vill berätta om Jeanette och om hur hon blivit lovad två dygn med eftervård på sjukhuset efter operationen. Hur hon skrevs ut efter bara några timmar, fick gå till en bankomat och hämta ut mer pengar och att operationen betalats med kontanter. Men fortfarande, efter fyra månader, har ingen hört av sig.
– Vi har ingen aning om vad som händer nu. Jeanette var så duktig med att dokumentera under hela resans gång, med bandinspelningar och med text, men ingen har frågat efter det materialet. Jag har bett svenska konsulatet i Istanbul att vidarebefordra mina uppgifter till åklagaren, men jag har inte hört någonting, säger han och fortsätter:
– För mig är det självklara bevis när hon skriver att hon blivit utskriven efter bara några timmar. Det är ju någon som har felat. Är du på ett sjukhus och är uppkopplad så ljuder det i alla fall ett larm om något är fel. På ett hotellrum i en säng, då är du helt utlämnad.
Makaber fråga från kliniken
Den enda livstecknet från Turkiet har kommit från Estherian Clinic, den klinik som Jeanette betalade för operationen, och då med en minst sagt makaber fråga. Håkan berättar:
– Fyra veckor efter Jeanettes död så kommer det ett meddelande i Jeanettes telefon. Det är från kliniken och de undrade hur hennes läkning fortgick och hur hon mådde. Då svarade jag tillbaka. ”Jag ska berätta för er hur Jeanette mår”. Och så skickade jag en bild där jag står och håller Jeanettes hand på bårhuset. ”Så här mår hon idag. Skäms ni inte?”
Svårt få grepp om dödsfall
Efter Jeanettes död har Håkan försökt få grepp om systemet med skönhetsresor till Turkiet och insett att Jeanette är långt ifrån det enda dödsoffret.
Hur många som dött i samband med skönhetsoperationer i Turkiet är svårt att få grepp om. Själva dödsorsaken kan vara allt från blodpropp till blodförgiftning och inte ens svenska UD har statistik över dödsorsaken för de svenskar som dött utomlands.
På Istanbuls medicinalstyrelse säger man sig känna till 16 dödsfall (i Istanbul) de senaste fem åren, medan brittisk media uppger att skönhetsturismen till Turkiet skördat 22 offer, bara i Storbritannien.
Bland dödsfallen finns också svenska Anna Wallentin, 43 år, som 2020 dog hemma i Sverige, en vecka efter att hon genomgått en Brazilian butt lift i Istanbul. Först två år efter hennes död slog turkiska myndigheter fast att hon dött av lunginflammation och komplikationer och förundersökningen kring hennes död lades ner.
Ingen har ställts till svars
Håkan befarar att utredningen av Jeanettes död kan komma att ta lika lång tid.
– Det är nästan det mest tragiska med detta, att det kan ta två-tre år innan vi får veta om kliniken har felat. Hur många fler ska behöva drabbas under den tiden? Vad jag kunnat se har ingen klinik eller läkare ställts till svars för något dödsfall i Turkiet, säger Håkan och fortsätter:
– Hade Estherian Clinic eller sjukhuset sagt ”Vi har gjort fel. Vi kommer att ändra våra rutiner. Det här kommer inte att återupprepas”. Då hade hennes död lett till något positivt. Då hade vi i alla fall räddat någon annan. Men jag kommer inte att ge mig. Det är så många frågor som behöver få svar.
Nästa del: HP söker svar i Istanbul
