Emma på Falkenbergsbanan. Upplev själv känslan av att köra genom att se på filmen.
Hon är en av ytterst få kvinnliga förare i en mansdominerad motorbransch. För tre år sedan var hon med om en krasch som gav henne men för livet. När hon nu tävlar i sin formelbil sitter hon fastspänd i ett förarsäte som är så trångt att ratten måste tas av för att hon ska kunna ta sig i och ur.
Men hon vet vad hon gör, Emma Wigroth. Det är ingen överdrift att säga att hon är född på racingbanan.
Hennes pappa, Dick Jönsson-Wigroth, är grundare och stallchef för WestCoast Racing, som är ett av Sveriges mest framgångsrika STCC-stall någonsin.
Han var redan i branschen när han mötte sin blivande fru, och när Emma och hennes storasyster föddes var det bara för dem att följa med in i racingvärlden i en bärsele på mamma Carinas mage.
– Vi har hängt på motorbanor så länge jag kan minnas. Mamma har skött allt det praktiska medan pappa coachar stallets förare. Jag är den första i hans blodslinje som kör, så det är förstås extra roligt, säger Emma och kliver in i WestCoasts tält på Ring Knutstorps mässområde för att värma sig.
Innanför tältduken doftar det bensin och gummi. Mekanikerna håller på att fixa med Emmas bil inför det första loppet om en timme. Regndäck eller inte? Frågan dansar ut i luften och Emma tror på ”inte”. En blek sol håller på att vinna över dimman och efter att ha känt på banan vet hon att det bara är närmast skogen som den inte kommer att hinna torka upp.
Otäck krasch
Medan Emma värmer sina fingrar vid den stora fläkten backar vi bandet till 2012. Det var då den sjuåriga Emma satte sig i en gokart (eller kart, som man kallar bilen i branschen) och fick smak för höga farter.
Familjen förstod snart att Emma hade både mod och talang utöver sitt brinnande intresse. En kväll i veckan packades kvällsmaten ner i en väska och så drog hela familjen till Helsingborg för att hon skulle få träna. Så småningom började Emma tävla. Hon lärde sig massor och fick fina placeringar. Men det var inte bara solsken.
– När jag var 13 år var jag med om en allvarlig krasch som troligen har gett mig men för livet. Vi var flera stycken inblandade. Jag skadade nacke och rygg och fastnade med ena benet i karten. Olyckan ledde till att jag tappade känseln i mina ben och var borta från gokarten i hela åtta månader innan jag kunde köra igen.
Många hade nog tappat sugen, men inte Emma. Alla år av mental träning kickade in och med envishet och fysträning kom hon tillbaka in i sporten.
– Och nu sitter jag här i en formelbil. Visst är det rätt häftigt! ler hon.
Under 2021 har Emma tagit steget från kart till Formula Nordic. Kartens 28 hästkrafter har bytts mot formelbilens 140. Dessutom har hon nu fem växlar att experimentera med.
Och bra har det gått. Så bra att Emma, som en av 28 tjejer i hela världen, blev uttagen till CIK FIA Girls on Track Rising Stars, för att slåss om en plats i Ferraris legendariska Driver Academy i Frankrike för några veckor sedan.
– Jag tog mig tyvärr inte hela vägen. Min nackskada spökade så jag hade för ont för att prestera så bra som jag ville. Men jag kämpade till slutet ändå, och växte både som chaufför och person. Jag är evigt tacksam för chansen, som har gjort mig mer motiverad än någonsin, berättar hon stolt.
Måste våga förlora för att vinna
Det är dags att väcka musklerna i armar, axlar och nacke och få upp lite värme inför morgonens första pass på Ring Knutstorp. Inne i trailern, som fungerar som kontor och vardagsrum under tävlingarna, har Emma ett skåp med allt hon kan behöva. Här ligger hennes rosa träningsband, och annat nödvändigt som necessären och en läxbok.
Trailern har varit Emma och familjens andra hem så länge hon kan minnas. Att plugga en stund vid skrivbordet mellan två lopp är lika självklart för henne som att lägga in några pass med löpning och styrketräning i vardagen för att orka ratta sin tungstyrda tävlingsbil. Ofta sover hon på hotell inför en tävling, men mellan passen sträcker hon emellanåt ut sig på en luftmadrass i trailern för att vila.
– Hela familjen är engagerad i sporten och den här livsstilen har gjort oss väldigt tajta. Det är en trygghet att ha föräldrar som både är ens familj och ens vänner, säger Emma.
Besökarna till dagens STCC-final börjar anlända och många stannar till framför Westcoasts tält på mässområdet. Det är fest och förväntan i luften (och även en doft av grillade hamburgare från foodtrucken). Det här är första gången sedan pandemin som en motortävling på Ring Knutstorp är öppen för publik igen. Motorentusiaster i alla åldrar, barnfamiljer med hundar och presumtiva sponsorer med åtråvärda plånböcker syns i vimlet.
Gång på gång kommer folk förbi för att prata med Emma och hennes familj. Efter alla år på motorbanor i Sverige och utlandet finns det förstås många bekanta ansikten i folkhavet. Emma visar sin formelbil för ett gäng unga gokart-förare och sedan får hon skriva autografer.
Några segerambitioner har inte Emma i dag, även om hon självklart tänker ge järnet. Hon kör som rookie eftersom hon är ny i klassen, och 2021 är hennes läroår.
– Den här säsongen ägnar jag åt att tävla mot mig själv. Att köra på den här nivån är dyrt och det kräver sin sponsring, så varje tävling är en chans till nya erfarenheter. Allt handlar om att lära mig så mycket jag bara kan, säger Emma.
Det krävs mental träning för att riskera att komma sist och ändå kunna komma igen med självförtroende eftersom man lärt sig något.
– Vågar man inte utsätta sig för att komma sist kommer man heller aldrig att vinna, konstaterar Emma och vinkar till en kompis i vimlet.
Värmer upp med syrran
Att se hur mekanikerna gör i ordning bilarna inför tävlingen är också ett folknöje.
Emmas Formula Nordic ser ut som en Formel 1-bil i miniatyr. Några regndäck är det inte längre tal om. Nu är det släta däck helt utan mönsterdjup som gäller. Att fylla på exakt rätt mängd bränsle, så att bilen inte blir tyngre än den måste, är nästa utmaning.
Emma har gått över till rephoppning för att värma upp lederna. Storasyster Jennifer kommer med en tennisboll för reaktionsträning. Hon hjälper alltid Emma med uppvärmningen om hon är på plats.
– Jag är jättestolt över min lillasyster. Hon är tuff som kör, och det är kul att hon som tjej vågar ta för sig i en sport där nästan alla andra förare är killar, säger hon.
Emma hoppas att hon själv är ett tecken på att den ensidiga könsfördelningen börjar brytas upp.
– Gillar man fart så är det här en sport som passar minst lika bra för tjejer. Det finns inga herr- och damklasser utan alla tävlar i samma race om samma seger, förklarar hon och börjar dra på sig tävlingsoverallen.
Allt Emma har på sig när hon sitter i formelbilen är brandsäkert. När hon ska ner i bilsätet är det så trångt att ratten måste tas av.
Pappa Dick spänner fast hennes säkerhetsbälte, som fäster vid flera punkter så att hon pressas ner i sätet. Även nacken har extra skydd, för på banan handlar det både om stora g-krafter när bilen accelererar och tvära inbromsningar i kurvorna.
Under hela tävlingen kommer Emma att ha sin pappa med sig i hörsnäckorna.
– Jag låter henne vara ifred så mycket som möjligt för att hon ska kunna fokusera på körningen för varje gång jag använder radion kommer Emma att tappa i koncentration. Det är en träningssak. Men skulle tiderna droppa eller om jag ser en situation så vägleder jag henne, förklarar han.
En annan relation
Att Dick är stolt över att få coacha sin egen dotter går inte att ta miste på. Trots alla framgångsår i branschen har han faktiskt aldrig själv suttit bakom ratten. Han kom in i racingsporten som mekaniker, men det tog inte lång tid innan ledarskapet och coachningen blev hans nisch.
– Det är självklart speciellt för mig att Emma fastnat för att köra. Som förälder är det ju också roligt att se sina barn göra framsteg. Men när Emma sitter i formelbilen är hon en i teamet och då blir vår relation annorlunda. Det är häftigt att få uppleva den sidan också, för det är något annat än en far- och dotterrelation.
Mamma Carina gör sig redo att titta på loppet. Hon vet var hon ska stå för att få bästa möjliga överblick. Hon är aldrig rädd när Emma kör, men känner ett visst pirr.
– Före kraschen med karten tänkte jag sällan på riskerna, även om alla i branschen är medvetna om dem. Efter olyckan är det klart att det blev en annan anspänning. Men trots att det går mycket snabbare när Emma kör formelbilen är jag faktiskt mindre orolig nu. Här sitter hon betydligt bättre skyddad än i karten – och Emma älskar det här livet.
Nu är det dags. Hjälmen är det enda som syns av Emma när den låga formelbilen rullar iväg mot startlinjen. Visiret blänker blått. Speakern röst hörs över kullen, där åskådarna sitter på filtar och stolar. Motorerna vrålar. Några långa sekunder och de röda ljusen vid starten släcks. Emma är iväg.
Emma på Ring Knutstorp. Upplev själv känslan av att köra genom att se på filmen.
Fotnot: På Ring Knutstorp körde Emma Wigroth ett av sina bästa race för säsongen. Hon slutade på en åttondeplats i totalen under sin allra första säsong i Formula Nordic och blev trea som rookie.
Emma Wigroth
Ålder: 16 år
Bor: ”I Söndrum i Halmstad.”
Intressen utanför racingen: ”Träning och mina vänner.”
Drömmer om: ”Hålla mig kvar i racingen så länge det går och ta mig till en internationell serie när det känns rätt.”
