För snart ett år sedan var det guldhattar på och segerjubel i Eslöv efter herrarnas fjärde lag-SM-guld.
Nu är läget ett helt annat.
BTK Rekord måste tappa poäng hemma mot ett Munkedal som inte har något att spela för och/eller Spårvägen ska förlora mot särklassiga jumbon Västers för att slutspelshoppet ska leva. Och då under förutsättning att HBTK tar revansch på Kävlinge efter förlusten i Skåne.
– Munkedal lär i alla fall komma med bästa laget. Annars är det väl just förlusten i Kävlinge och den tappade poängen mot Västers som hänger kvar och gör att vi har hamnat i den här situationen, konstaterar Håkansson.
Som för första gången på hela säsongen kan mönstra fullt och friskt lag, Borgar Haug, Fabian Åkerström, Ville Kindblad och Owen Cathcart.
– Det är väl också förklaringen till att vi ligger där vi ligger. Det enda som har varit hel och frisk hela säsongen är Borgar. Resten har från och till dragits med skador, vilket har gjort att man aldrig har välja eller alternera med kanske bara tre spelare disponibla och ibland två och en halvskadad, förklarar Figge.
Till nästa säsong lämnar också den självskrivna ettan, Borgar Haug, (19–6 i matchkvot och trea i Pingisligan)laget för Bundesliga och Borussia Düsseldorf där den 20-årige norrmannen blir klubbkompis med bland annat Timo Boll och Anton Källberg.
– Först ska vi spela färdigt säsongen, vilket förhoppningsvis inte blir på tisdag. Sedan ska vi analysera vad som kan förbättras i förberedelser, att undvika skador och bredda truppen så att vi inte hamnar i den här situationen igen, påpekar HBTK-tränaren.
Klubbchefen Ulf ”Tickan” Carlsson håller med:
– Efter SM-guldet valde vi att krympa kostymen och trodde väl att det ändå skulle räcka för slutspel. Och det hade det troligtvis också gjort utan allt strul med skador.
HBTK arbetade ett tag också med att förstärka med spelare internationellt. Men när en av dem, japanen Jo Yokotani väl kom, var det för sent för att kunna använda honom i ett eventuellt slutspel.
– När de var på ingång började laget spela bra så vi pausade väl lite där.
– Men framför allt är det så mycket merjobb med att förstärka med spelare utifrån vad gäller pappersarbete och arbetstillstånd.
– Och att hämta spelare från EU eller utanför EU – det är två skilda världar, påpekar Carlsson.
Mycket talar ändå för att Jo Yokotani – som gjorde succé under sitt snabba gästspel – kommer att återvända till HBTK nästa säsong och åtminstone delvis ersätta Haug.
– Ja, det är ett ömsesidigt intresse. Problemet är att japanerna har så mycket åtaganden hemma med både egna ligan och OS-kval att det är svårt att kunna ha dom här en hel säsong, förklarar Tickan.
Att, som tidigare, fynda på hemmamarknaden bland de svenska talangerna är heller inte lika lätt.
– Nej, det är mycket svårare i dag eftersom det är få unga spelare som är färdiga för att spela i Pingisligan, säger han och tror sig ha en del av förklaringen:
– Svensk pingis har fokuserat alltför mycket på toppen och glömt bort skiktet under. Det märker man också internationellt där Sverige, som alltid hållit sig framme, nu har det kämpigt både på junior och U21-sidan.
Med 13 USM-medaljer senast är återväxten dock god i HBTK.
– Det är ju så vi vill ha det, att jobba brett och få fram egna talanger både på herr- och damsidan. Men ingen av dem är färdiga ännu. Fast om några år så...
