Men trots det och trots käftsmällen senast, 0–6 mot AIK, spelar IFK Norrköping seriefinal mot Malmö FF på en slutsåld Östgötaporten på söndag.
– Vissa tycker att vi har gjort en godkänd säsong så här långt. Godkänd? Med 53 poäng, fem matcher kvar och den här matchen härnäst?!
– Tänker vi så själva är vi farligt ute! Vi har gjort en alldeles lysande säsong sett till förutsättningarna med alla långtidsskador och spelare som har lämnat, säger den forne HBK-tränaren, lika lågmält och eftertänksamt som vanligt.
Historien kan vi. Trots en bländande höst när Halmstads BK gick från jumboplatsen till en tiondeplats tvingades Jens lämna klubben efter 2014 när Janne Jönsson tog över.
Efter att ha slickat såren, tagit ett sabbatsår och passat på att fortbilda sig handplockade Andreas Alm honom som assisterande tränare i AIK inför den här säsongen.
Det var där han var när mästarlagets manager och den blivande förbundskaptenen Janne Andersson ringde upp honom en dag i våras.
Vad tänkte du då?
– Att det här jobbet vill jag gärna ha. Dels tryggheten som jag visste hade byggts upp i klubben, dels rollen med en stor igenkänningsfaktor från tiden i Halmstad även om namnet, manager, var nytt. Och dels att jag visste att rollen som assisterande i AIK inte var den som jag ville ha i framtiden eftersom jag vill ta mer ansvar.
Vad talade emot?
– Att jag skulle tvingas riva upp familjen igen. Vi hann bara bo tre månader i Solna med dagisplats och allt så ”årets pappa” lär jag väl inte kandidera till, även om alla hade stor förståelse... säger Jens som numera bor i en lägenhet i centrala Norrköping.
– Fast den delen, att lära känna staden, har jag inte hunnit med ännu, inflikar han.
För startsträckan var kort. I juni presenterades Jens som Janne Anderssons efterträdare och han hade sedan ett EM-slutspelsuppehåll och två träningsmatcher på sig innan omstarten mot Djurgården på Tele2 arena den 9 juli.
– Därför ville jag inte gå in och peta i det för mycket utan bara ändra småsaker för att förbättra oss.
– Annars brukar ett chefsbyte ofta innebära att man vänder upp och ner på det mesta. Men att förändra något som fungerar bara för förändringens skull blir sällan till det bättre.
– Så mest tid har jag lagt på att vinna spelartruppens förtroende, komma nära spelarna och bygga upp starka relationer.
Gustafsson fick också en flygande start. Seger mot Djurgården och sedan rullade det på. Nio segrar, två oavgjorda och noll förluster.
Den enda besvikelsen var respasset ur Champions League-kvalet mot norska Rosenborg.
– Annars gick det faktiskt mer gnisselfritt än jag hade trott med tanke på fyra långtidsskador och de nyckelspelarna som lämnade oss.
Men till slut hann verkligheten ifatt IFK Norrköping.
1–3 hemma mot Djurgården följdes av den riktiga käftsmällen, 0–6 mot AIK.
– Men jämfört med när lagen möttes i våras hade vi två spelare kvar och inte ens full bänk. Det är naturligtvis inget försvar, men ändå en förklaring när man ser det med realistiska ögon.
– Så förhoppningsvis är vi förbi den kritiska punkten nu där det behövs träning och matcher för att inte minst de nya spelarna ska lära känna varandra. För där har vi en bit kvar – det är inget att hymla om.
Med Emir Kujovic, Christoffer ”Totte” Nyman, Alexander Fransson, Arnor Traustasson och Aljari Kamara borta har mycket handlat om att bygga ett nytt lag. Men ersättarna med Sebastian Andersson i spetsen har snabbt kommit in i laget och blivit nya nyckelspelare.
– Det gäller först att identifiera vilka spelare vi har och sedan, genom tydligt ledarskap, få dem att växa inte minst som människor. Och med tur och skicklighet har vi lyckats, även om det inte alltid är så. För egen del försöker jag vara den ledaren som jag själv önskade att jag hade haft.
– Jag tror inte enbart på att rekrytera en fotbollsspelare. Vi pratar oftast om unga människor och då ska de fostras också. För en fotbollsspelare kommer alltid att utvecklas först efter att människan har utvecklats.
Att bygga nytt är heller inget nytt för Jens. Från HBK:s lag som 2011, med dunder och brak, åkte ur Allsvenskan återstod inför premiären i Superettan fem månader senare – tre spelare.
Har du haft nytta av det?
– Absolut! Framför allt när det gäller att komma till insikten att man inte kan rekrytera lika bra spelare som vi säljer.
– Och där brukar jag ta Arnor Traustasson som exempel. När han kom till Norrköping hade knappt någon en aning om vem han var. Men sedan växte och utvecklades han till att bli en riktigt bra spelare som nådde det isländska landslaget.
– Jag menar, även om det är olika resultat så blir konsekvenserna desamma. Vinner du Allsvenskan måste du bygga nytt eftersom de bästa spelarna försvinner. Åker du ur Allsvenskan måste du bygga nytt eftersom många spelare då sticker.
Kontakten med HBK har Gustafsson också kvar, trots det abrupta avskedet.
– När HBK:s P17-lag mötte Norrköping var jag ute med ledarna efteråt. Så jag har väldigt svårt att se att Halmstad inte ska ta sig tillbaka upp i Allsvenskan i år.
I laget har Jens också två före detta HBK-are, lagkaptenen Andreas Johansson och Eric Smith.
– Att förlänga med Ante och Daniel (Sjölund) låg högt på dagordningen eftersom de är fantastiska mentorer för de unga spelarna. Men Eric har haft ett tufft år, ny miljö och sjukdom direkt. Men det kommer han ha nytta av för potentialen finns där.
Du sa att du inte ville förändra för mycket när du kom. Men hur tänker du vad gäller framtiden?
- Då måste vi förändra vårt sätt att spela. Under EM såg man de nya trenderna med tre- eller fembackslinje och nästan handbollsliknande spel. Så där måste vi ligga i framkant, för det är när man är som bäst som det är dags att förändra och utveckla, påpekar Jens.
Men först har han en allsvensk seriefinal att tänka på.
– Det ska bli fantastiskt inspirerande där vi vill använda publiken för att förstärka vårt spelsätt, att våga, att löpa, att vara kreativa, att vilja vinna.
