För låt oss presentera far och so... f’låt, son och far ska det förstås vara här: Filip och Andreas ”Ante G” Johansson, Milo och Peter Larsson, Charlie och Stojan Lukic, Charlie och Patrik Ingelsten samt Olle och Marcus Sahlman.
Det fanns tidigare en sjätte spelare med HBK-anknytning också, Milton Oremo vars pappa förstås är Johan.
Den här eftermiddagen i Kombihallen är alla på plats förutom Stojan som har giltigt förfall, allsvenskt spel med Varbergs Bois.
Man påminns om när man själv var i den åldern och pappa var med och stöttade,
Och lyckan att få spela, instruera eller bara titta på går inte att ta fel på. Även bland den äldre generationen.
– Det är så fantastiskt roligt och avkopplande att komma ner på träningen och se entusiasmen och glädjen över att lyckas med en dribbling eller något annat. Man påminns om när man själv var i den åldern och pappa var med och stöttade, ler Ante G som ihop med Peter Larsson är två av nio ledare för laget och som för dagen bytt ut blåsvart mot Astrios träningsoverall.
Bor i samma område
Peter nickar instämmande:
– Utmaningen är att få dem att lyssna. För oavsett hur många tävlingsinriktade killar här finns så får inte det vara det viktigaste i den här åldern. Utan att ha roligt.
Att alla har samlats just i Astrios lag födda 2012 är en ren slump. Plus att alla bor i samma område.
Det känns lite konstigt att kalla sin åttaårige son för efternamnet...
– Charlie och Charlie har gått på samma dagis och går i samma klass i skolan och nu spelar de i samma lag. Men att båda Charlie ställer till problem så i stället får jag kalla honom Ingelsten. Och det känns lite konstigt att kalla sin åttaårige son för efternamnet... skrattar Patrik och avser även Stojans son, Charlie Lukic.
Dessutom finns det en tredje Charlie i laget, Wretborn.
– Så det blir lite stökigt ibland när man ska ropa på någon av dem, ler Peter.
Ante G och Ante V
Kanske har kompisen Johansson lösningen på problemet. När han en gång började i HBK:s P15-lag fanns två Andreas ”Ante” Johansson.
– Så för mig blev det Ante G som i Getinge och Ante V som i Vallås, förklarar Getingesonen.
Sonen Filip och Peters Milo bor nästan grannar på Albinsro och brukar också spela där de bor.
Det märks vilka som tittar mycket på fotboll på tv och lär sig av det
Trots sina blott åtta år visar många av de 20-talet spelarna imponerande prov på teknik och skottförmåga och inte minst – spelförmåga. Här springer inte allihop efter samma boll utan kombinerar sig vackert fram till lägen när det är dags för 5-mannaspel.
– Det märks vilka som tittar mycket på fotboll på tv och lär sig av det, nickar Peter.
– Ja, fast med så stora ytor blir det mycket att dribbla och skjuta och därför försöker vi krympa ytorna ibland för att kunna träna mer passningsspel, förklarar Ante.
Under säsong är det träning två gånger i veckan, men nu inomhus i Kombihallen bara en.
– Vi hade önskemål om två tider här också, men det var tyvärr upptaget.
Brås på sina fäder
Att många brås på sina fäder märks också.
– Jag kommer ihåg när de var fyra och min son Olle, Peters son Milo och några till skulle spela i en gympasal. Det första som Milo gjorde var att – glidtackla! skrattar Marcus.
Medan Olle har svensk landslagsdräkt med Zlatan Ibrahimovic på ryggen och Charlie, Charlie och Milo BK Astrios färger så har Filip en IFK Norrköping-dräkt med nummer 4 på ryggen. Precis som pappa.
– Det är hans lag eftersom han har vuxit upp med det, ler Ante.
– Men jag har faktiskt en HBK-halsduk där hemma, påpekar Filip.
Båda grabbarna där hemma säger att de ska bli fotbollsproffs
Ambitionen är det heller inget fel på och alla vill posera och visa målgester framför fotografen Jaris kamera.
– Båda grabbarna där hemma säger att de ska bli fotbollsproffs, ler Patrik och avser förutom Charlie Ingelsten även storebrorsan Casper, 10.
– Men huvudsaken är ju att de har roligt och känner den tillhörighet som man har i ett lag, fortsätter han.
Vad månde bliva?
Och den tillhörigheten gäller även de vuxna.
– Ja, Peter träffar jag ju eftersom vi nästan är grannar. Men Patrik, Marcus och Stojan ser man ju inte så ofta i normala fall, så det är kul att träffas här, säger Ante.
Två målvakter, två mittbacksklippor och tillika lagkaptener samt en skyttekung – alla på elitnivå i HBK. Utöver det flera andra riktigt stora bolltalanger i laget. Vad månde det bliva av BK Astrios P12:or?
