Hans ”Hasse” Åkerlund spelade i Halmstads BK i allsvenskan på 40- och 50-talet. Som målvakt mellan stolparna var han med och stoppade skott från stora stjärnor som Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm.
Karriären började emellertid i Nyhems Bollklubb.
– Jag började i Nyhems Bollklubb som 16-17-åring men så värvade Bollklubben över mig till dem. Det var skönt på den tiden och härligt när de valde att värva en, säger Hasse.
På den tiden handlade det om tiokronor för att spela i Halmstads BK.
– Det var stora summor. Vi fick tio kronor matchen och när jag värvades bjöds jag på en kopp kaffe, säger han och skrattar.
– I allsvenskan fick vi 15 och 20 kronor matchen och det var vi nöjda med.
Hundra kronor under bordet
Ett minne från tiden i allsvenska sticker ut lite extra.
– En gång skulle vi spela i Degerfors och vi behövde vinna den matchen för att stanna kvar i serien. I bussen sa ordförande Bengt Winge att ”om vi ser att ni gör det bästa ni kan och anstränger er så ska ni få hundra kronor på man om ni vinner”, säger han och fortsätter:
– Puh! Det var mycket pengar på den tiden. Vi spelade och vann matchen med 3–1 och på hemvägen i bussen så delade de ut hundra spänn på man. Man trodde inte att det var sant.
Hemma slängde Hasse upp pengarna på bordet framför sin hustru Elsie.
– Då var jag gift och kom hem till Elsie och gav henne pengarna och sa ”här har du pengar att köpa kläder för”. ”Var har du fått dem ifrån?”, sa hon lite bryskt. Det var så mycket pengar så hon undrade var jag hade fått dem ifrån, säger Hasse.
– Vi fick inte säga att vi hade fått pengarna från klubben för då hade man ju blivit proffsförklarad. Vi hade 15 kronor öppet när vi spelade, det här var lite bonus under bordet kan man säga.
Hasse Åkerlund var lite tveksam till en övergång till HBK till en början.
– När de värvade mig till Bollklubben så spelade de mot Malmö och fick stryk med 12–0 och sedan ville de värva mig. ”Nej”, tänkte jag men så klarnade det lite och så tänkte jag att ”ja, skulle vi förlora med 6–0 så hade vi varit bättre i alla fall”.
Saknar tänder efter en hög spark
Tio säsonger som målvakt i högsta ligan blev det för Hasse Åkerlund.
Och visst har han några men från tiden i allsvenskan.
– Jag har ont ännu för jag har inga tänder här, säger han och pekar mot kinden på höger sida.
– Jag fick en spark rakt på tänderna i en match mot Hammarby. De fick sy ihop hela kinden och själva gommen också. Men jag har inte tänkt på det så mycket. Jag lades ju in på lasarettet och syddes ihop och allt gick bra.
På frågan hur det kom sig att han blev målvakt svarar Hasse återigen humoristiskt med glimten i ögat.
– Jag var ung och var ute med tjejer och tog på dem. Jag hade greppet sedan tidigare så därför blev man målvakt.
– Det finns motståndare som gillade mig för jag släppte in några bollar också.
Åkerlund följer fortfarande sitt gamla lag så mycket han kan. Att Halmstads BK är tillbaka i allsvenskan igen ser han som en självklarhet.
– De är där de hör hemma tycker jag, säger han bestämt.
Tryckare på Hallandsposten
100-åringen var också involverad i handbollen i Halmstad. Han var med och grundade Handbollspojkarna och är i dag hedersmedlem i klubben.
I det civila jobbade han som tryckare på Hallandsposten i 50 år.
– Jag jobbade på natten som tryckare och har trivts jättebra. Jag började när jag var 15 år och slutade när jag var 65, säger han.
– Vi skötte oss själva på nätterna. Vi ville ju komma hem så tidigt det gick och jobbade som fasen för att tidningen skulle komma ut. Tidningsägaren kunde inte pressa oss mer för det skötte vi helt själva.
Allsvenskans äldste levande spelare har också stött på tragedier i sitt liv. Som när hustrun Elsie gick bort i cancer efter ett 53-årigt äktenskap.
– Min fru gick bort när hon var 75 år i cancer. Läkaren sa att det inte gick att göra något. En kväll när vi hade gått och lagt oss sa hon ”Hasse, så fint vi har haft det”. ”Ja”, sa jag. Så suckade hon och dog. Det var väntat men det var hemskt i alla fall. Men vi levde bra och hade ett gott liv, säger han.
Annars är humorn det man slås mest av när man träffar Hasse Åkerlund. Han är pigg och vass och tar varje tillfälle i akt att skoja till det lite.
Av sin omgivning beskrivs han som rolig, trevlig och aldrig på dåligt humör.
– Jag har alltid haft ett gott humör, säger han och skrattar.
Lurade sin hustru under en resa
Ett fritidsintresse som funnit under alla år är att fjällvandra och vara ute i naturen.
Han har levt för att åka upp i fjällen och besökt Idre, Storlien och Grövelsjön.
En gång hade hustrun Elsie bett om att få åka någon annanstans än upp i fjällen och föreslagit en tur till Stockholm. Hasse gick med på det och de båda planerade på olika håll.
På väg upp till Stockholm vek bilen emellertid av åt fel håll i Örebro och så småningom befann sig paret i Idre i stället. När de skulle checka in på hotellet låg ett brev och väntade på dem från dottern och svärsonen där det stod ”Välkomna till Idre” eftersom de vetat hur resan skulle sluta.
Lurade du din fru?
– Ja, säger Hasse och nickar.
Under fredagen fyller han 100 år.
– Jag blir 50 gånger två då, säger han och skrattar på nytt.
Hur känns det?
– Det vet jag inte. Jag bryr mig inte så mycket om det.
Vad händer på födelsedagen då?
– Jag hoppas att det inte blir för stora grejer. Det kommer lite släktingar på förmiddagen och på kvällen och mitt på dagen så åker vi ut i naturen och fikar och då kommer också några gamla HBK-are, säger han.
Fem andra allsvenska spelare som nått över 100-årsgränsen:
Egon Sundberg, Sandvikens IF (f. 1911– d. 2015)
Gunnar Löfgren, IFK Göteborg (f. 1910– d. 2012)
Nils Eriksson, IFK Norrköping och IK Sleipner (f. 1910– d. 2012)
Andreas Nilsson, Malmö FF (f. 1910– d. 2011)
Arnold Andersson, Degerfors IF (f. 1912– d. 2012)
I Halland finns dessutom de tre nu äldsta levande allsvenska spelarna:
Hans Åkerlund, Halmstads BK (f. 1921)
Lars Bengtsson, IS Halmia (f. 1924)
Olle Göransson, Halmstads BK (f. 1925)
