För Z må vara Sveriges störste fotbollsspelare genom tiderna med en färgpallett så ofantligt mycket starkare, en annan dimension i spelet fotboll och ett fysiskt unikum som snart 40 år fyllda fortfarande håller högsta världsklass.
Med comebacken i blågult riskerar balansen och kemin i laget att rubbas och Jannes mantra ”Laget före jaget” att ställas på prov, vilket Zlatans eget twitter-inlägg "Gud har återvänt", understryker.
Sverige med Zlatan har heller aldrig varit en garanti för framgång (se bara fiaskot i EM i Frankrike 2016) och medspelarna kommer (återigen) att marginaliseras när de förvisas till den mixade zonen medan presskonferenserna reserveras för Ibrahimovic (och lagkaptenen).
Därför blir det Janne Anderssons största utmaning i karriären när hans ledarskap nu sätts på prov på ett helt annat sätt än tidigare.
Samtidigt är jag övertygad om att det är det som nu triggar Halmstadsonen, att visa att han, till skillnad från sin föregångare Erik Hamrén, klarar av att hantera det. Att Zlatan Ibrahimovic har sin roll och är en av spelarna i laget som inte ens han kan vara garanterad full speltid.
Det tror jag också att han klarar.
Bara markeringen ”Andreas Granqvist är fortsatt vår lagkapten” var tydlig så gott som någon.
Likaså när han tidigare iskallt besvarat alla frågor kring Zlatan med att han inte tänker truga om en comeback, något som naturligtvis måste ha fått Ibrahimovics ego att koka över av frustration.
”Det var något vemodigt över att se Ibrahimovic en sista gång försvinna ner i omklädningsrummet, samtidigt som 0–1 lyste som eldskrift på resultattavlan och de belgiska fansen sjöng flamländska segersånger. Vetskapen att vi aldrig mer kommer att få se vår störste spelare genom tiderna i en svensk landslagströja igen.”
Så skrev jag den 22 juni 2016, sittande på Allianz arena i Nice, efter Sveriges tunga 0–1-förlust mot Belgien och sorti ur EM som, nästan i skymundan, var ett avsked även för förbundskaptenen Erik Hamrén samt två andra trotjänare, Andreas Isaksson och Kim Källström.
Då hade Zlatan på presskonferensen två dagar innan på den näst sista frågan från en belgisk journalist släppt ”bomben” när han bytt språk från svenska till engelska:
– Sveriges sista match i EM blir min sista match med Sverige. Jag hoppas inte att den blir i morgon.
Det blev det.
Slutat i landslaget hade Zlatan gjort en gång tidigare, 2009 i samband med att Lars Lagerbäck hade klivit av. Men efter att efterträdaren Erik Hamrén bönat och bett och lovat lagkaptensbindeln var han i juli 2010 tillbaka.
Men den här gången kändes det för gott.
Tills den där intervjun i Sportbladet i samband med Guldbollen när Zlatan medgav att han saknade landslaget och den gula väggen varpå Janne Andersson dagen därpå satte sig på flyget med destination Italien.
Det visade också på stort ledarskap när Janne, trots smutsiga påhopp, falska anklagelser om rasism och antydningar, lade det bakom sig för att ge Zlatan en sista chans att bevisa att den verkligen menade det den här gången.
Jag har genom åren under alla samtal med Janne förstått mellan raderna att Zlatan är välkommen den dagen som han själv säger det för Andersson skulle aldrig, aldrig någonsin, försökt övertala honom.
Nu är vi där. För om det där mötet i Milano dagen efter Fotbollsgalan hade fallerat är jag ganska övertygad – nej, då vet jag att Janne ganska omgående hade klargjort att Ibrahimovic förblev att vara en före detta landslagsstjärna.
Därför blev tisdagens presskonferens mer än bekräftelse på vad som komma skulle.
Inte som den där gången när Lars Lagerbäck 2008 skulle presentera landslagstruppen inför EM i Österrike/Schweiz och han, med ett litet belåtet leende i skäggstubben, som sista namn sa: ”Och så slutligen – Henrik Larsson.”
Där satt en hel presskår som fågelholkar över något som ingen varit beredd på.
Den här gången vet vi att sagan Zlatan fortsätter 20 år och 62 mål efter landslagsdebuten mot Färöarna i Tipshallen i Växjö. En karriär som tog fart med A-lagsdebuten på Örjans vall 1999 när en då 17-årig yngling i Malmö FF:s 1–2-förlust mot HBK i den 82:a minuten ersatte – Mikael Roth, jodå, den tidigare Halmia-backen.
