Från normalt 10 000–12 000 åskådare till – inte en enda.
Den 50:e upplagan av Halmstadtravets prestigelopp och stora festkväll Sprintermästaren blir knappt ens en skugga av sitt forna jag på torsdagskvällen grund av coronapandemin.
Läktaren, vip-logerna och publikområdet längs upploppet – som brukar vara fulla av människor – gapar den här gången tomma. Bara kuskar, domare och andra funktionärer nödvändiga för tävlingens genomförande får vara på plats.
Jeanette Daresjö och Ingrid Rasmusson har arbetat på travbanans kontor i 32 respektive 34 år. Men det här är den mest udda storloppskvällen de har upplevt hittills.
– I och med att här inte är någon publik så är det ju det och vi har inget spel på banan. Annars har vi 100 kassörer här, säger Ingrid Rasmusson, som brukar ha centralkassan som ett av sina ansvarsområden.
– Det är annorlunda, väldigt annorlunda. Det är ju detta man lever för hela året och ser fram emot, tillägger Jeanette Daresjö, som framför allt arbetar med marknad och event.
Permitterade sedan i april
Båda två är permitterade två dagar i veckan sedan 1 april. Faktum är att detta är den första tävlingen de får vara på sedan dess eftersom de normalt inte har någon funktionärstjänst under tävlingsdagarna.
– Men i dag har vi lottningen (till finalen) så då måste vi vara här för det är bara vi som kan den biten, förklarar Ingrid Rasmusson.
Hur bekymrade är ni för banans och travsportens framtid på grund av coronapandemin?
– Hade vi inte fått köra tävlingar så hade det nog varit nattsvart för alla tränare och alla banor, men det är en arbetsplats och därför får vi köra vidare, säger Ingrid Rasmusson.
– Många gånger har det kanske varit tränarens oro också, att man ska tappa hästägare som kanske har en business som inte går så bra och så kanske man inte har så många hästar i träning. Men vi är hoppfulla ändå, fortsätter Jeanette Daresjö.
– Ja, det måste ju vända någon gång, tillägger Ingrid Rasmusson.
Missar första loppet sedan 1971
De får i alla fall se Sprintermästaren från nära håll. Det får inte Inge Johnsson, som var en 34-årig yngling när han bevittnade Sören Nordins seger i premiärupplagan med Cirro 1971.
Därefter har han inte missat ett enda lopp på plats. Förrän i år.
– Det är ju hopplöst. Tråkigt naturligtvis, säger han.
Inge Johnsson bor på Vallås, alldeles intill nedfarten till Halmstadtravet, och är en trogen besökare på banan även till vardags.
– Men jag har aldrig gått för spelet, det har kommit till. Därför tycker jag att det har blivit tråkigare med travet. Nu är det spel och sport, innan var det sport och spel.
Han tänker dock inte låta ens en pandemi hindra honom från att åtminstone få en glimt även av den 50:e Sprintermästaren:
– Jag kryper nog ned i backen i kväll och går fram till staketet.
Tappar ”sexsiffriga belopp”
Halmstadtravets vd Jan-Olof Molin har ännu ingen exakt summa på vad den åskådarlösa Sprintermästaren kostar i uteblivna publik- och sponsorintäkter och provision på spelet som går genom terminalerna på banan.
– Det är sexsiffriga belopp. Men sedan sparar vi också in utgifter. Totopersonalen är till exempel en stor bit och den försvinner helt, och vi har storbildsskärmar som vi tar in extra och vi brukar ha ett stort tält. Vi får se i efterhand i exakt vad summan blir, men det är klart att det är en svår situation, säger han.
Jan-Olof Molin vidhåller dock att så länge banan kan köra tävlingar så är den ekonomiska situationen ”hanterbar”.
Har ni tvingats lägga några satsningar på is på grund av pandemin?
– Nej, inte direkt. Däremot gör vi inga satsningar i nuläget.
LÄS MER:Sprintermästarens 50 år: Från världsrekord och skrällar till vinnaren som dog
