På 1700-talet fanns inte någon planterad strandskog eller något strandgräs som kunde stabilisera sanden på stränderna. Den blåste ut över Nissans åmynning och minskade det fria djupet. Den blåste också in över land och gjorde åkerjordarna dåliga att odla på.
Fram till sin död 1718 befann sig den svenske kungen Karl XII nästan ständigt i fält och krigade mot olika länder. Detta ruinerade den svenska statskassan. För en fattig stad som Halmstad fanns inte mycket att hämta hos kungen. Han besökte i och för sig Halmstad 1700 och inspekterade fästningen. 1716 passerade han Halmstad på väg från Norge till Skåne. Den här gången undvek han uppmärksamhet och valde att övernatta i Karlstorpsstugan vid Övraby. Han passerade ganska obemärkt nästa morgon genom Norre port och Östre port på sin väg söderöver. Borgmästaren gjorde en notering om att kungen hade varit i Halmstad.
Upplysningen kom inte till Halmstad
Efter Karl XII:s regeringstid kom frihetstiden som kännetecknades av styre från riksdagen, partierna ”mössorna” och ”hattarna” samt också av upplysningstid och vetenskaplig utveckling. Upplysningen och vetenskapen påverkade livet i Stockholm och studentstäderna, men gick definitivt Halmstad förbi.
År 1734 beslutades att fästningen i Halmstad skulle avvecklas. Den hade stått färdig runt 1605 och var nu föråldrad. Den ansågs inte kunna stå emot beskjutning av dåtidens moderna artilleri. Befästningsvallarna trycktes nu ut i vallgraven men en del stenpartier blev kvar. Tre av de fyra portarna revs. Arbetet med att nedmontera fästningen pågick under flera decennier.
För de cirka tusen Halmstadborna innebar avvecklingen av fästningen att de slapp upplåta husrum till fästningens i vanliga fall cirka 300 soldater, något som de jublade över. Däremot blev de snabbt varse om att det nu i staden fanns färre människor som till exempel handlade varor eller drack öl och brännvin. Den i praktiken minskade befolkningen ledde till en ekonomisk stagnation.
Protester mot staten
Det ekonomiska livet i Sverige var reglerat via skråväsendet och diverse andra begränsande bestämmelser. Den fattiga staden Halmstad var under 1700-talet ofta missnöjd då enskilda invånare, bönder på landsbygden eller andra städer, bröt mot de ekonomiska lagarna på ett sätt som drabbade Halmstad negativt. Protester framfördes upprepade gånger till de statliga myndigheterna. Egentligen var det så att den centralt reglerade ekonomin och skråväsendet inte längre förmådde organisera affärslivet. Det skulle ändå dröja till runt 1850 innan Sverige fick en lagstiftning som innebar näringsfrihet och fri konkurrens.
En faktor som kraftigt begränsade den ekonomiska utvecklingen på 1700-talet var det bedrövliga skick som Halmstads hamn befann sig i. Djupgåendet var så dåligt att större fartyg fick lastas och lossas på redden och varorna transporterades till eller från land på pråmar. Utan effektiva transportmöjligheter var det svårt för tillverkande företag att klara sig. Det skulle dröja till mitten av 1800-talet innan Halmstad fick en modern hamn.
En del försök till industriell tillverkning gjordes ändå. Tobak odlades i Norre Katts park och förädlades till röktobak. Tobaksblad importerades också för att förädlas. Verksamheten höll på under flera år men var egentligen inte lönsam. Några försök gjordes också till att starta textilindustrier men inledningsvis gav också detta dåligt resultat.
1757–1760 gjordes omfattande reparationer på S:t Nikolai kyrka vars byggnad då var tämligen förfallen. Tornets stabiliserades och fick ett nytt utseende. Det förhöjda mittskeppet revs och ersattes av ett nytt, endast svagt böjt takvalv. Den gamla pampiga katedralen såg sedan ut som en småländsk hallkyrka. Slottet hade blivit drygt hundra år gammalt. Landshövdingarna klagade på kyla, fukt, drag och mögel. Även slottet byggdes om under 1700-talet.
Brännvinet smakade för mycket salt
Under andra halvan av seklet började saker att hända. Ett länshospital inrättades 1774 i korsvirkeshuset vid nuvarande rådhustomten. Det bemannades också av en läkare. 1778 fick Halmstad ett kronbränneri som innebar en betydande satsning. Brännvinet som producerades blev emellertid inte populärt eftersom vattenintaget i Nissan låg för nära havet. Brännvinet smakade helt enkelt salt. Verksamheten avvecklades efter cirka tio år och byggnaden användes sedan som sädesmagasin. 1781 byggdes ett nytt rådhus på nuvarande sparbankstomten. 1788 tog staden i anspråk nya lokaler för sin lärdomsskola i den relativt nybyggda fastigheten som senare kom att kallas Mellgrenska fastigheten.
Det började också komma fler positiva tecken. Då Erik Sefström blev borgmästare 1781 fick staden för första gången under seklet en mycket duglig ämbetsperson med ordning på både administrationen och ekonomin. Charlotta Richardy var en fantastisk kvinna som 1786 mot tidens sed lyckades bli myndigförklarad. De innebar att hon kunde starta företag, och hon blev framgångsrik både när det gällde att sälja rökt lax och senare även klädespersedlar till armén. En annan kvinna som visade på en rikare framtid för Halmstad var Ann-Marie Westberg som kom till staden 1785 tillsammans med sin make J. L. Westberg som var hospitals- och provinsialläkare. Ann-Marie Westberg hade bott i Italien och svarade med sitt estetiska sinne för det vackra möblemanget och den fina konsten i det nya hemmet vid Storgatan 6. Hon hade även en boksamling som hon gärna lånade ut till stadens finare damer. I hennes hem hölls sedan litterära diskussioner. Kulturen hade kommit till Halmstad.
Lukten från en stad som Halmstad kunde kännas på mer än en kilometers avstånd. Råttorna lär ha trivts i staden…
Hade dagens människor känt sig hemma i 1700-talets Halmstad? Ja, vi hade känt igen oss i kvarters- och gatunätet. En del hus finns kvar. I övrigt hade vi upplevt staden som ganska obehaglig. De flesta levde oerhört fattigt. Tiggeriet var utbrett. Spillning från hästar och kreatur kunde samlas på gatorna. Invånarna slängde sitt avfall utanför sina hus. Lukten från en stad som Halmstad kunde kännas på mer än en kilometers avstånd. Råttorna lär ha trivts i staden såvida de inte hölls efter av löst springande hundar. Belysning saknades och efter mörkrets inbrott var det verkligen mörkt. Eldfaran var alltid överhängande. Något nöjesliv existerade knappast och utskänkningsställena erbjöd främst öl och brännvin. Nykterheten bland den manliga befolkningen lämnade mycket att önska. Det finns kanske en anledning till att 1700-talet är det århundrade vi väljer att glömma då vi talar om Halmstads stolta historia.
Fotnot: Halmstad hade i praktiken blivit svenskt i freden i Brömsebro 1645, vilket definitivt bekräftades vid freden i Roskilde 1658. I förhållande till Sverige hade staden tidigare varit militärt viktig för Danmark, men den epoken tog alltså slut nu.
Läs också:
