Klockan 11 på tisdagen kom så domen i det uppmärksammade målet om skövlingen av strandskog i Tylösand. Den huvud- åtalade, Jan Widikson, döms till anstiftan av grov skadegörelse och påföljden blir villkorlig dom tillsammans med 200 dagsböter om 1 000 kronor.
Utöver det ska Jan Widikson betala ett skadestånd på 500 000 kronor till Halmstads kommun. Widiksons bolag, som äger fastigheten vid den skövlade skogen, döms också att betala en miljon kronor för värdeförhöjningen av fastigheten till följd av den nya havsutsikten.
Kort och gott döms Jan Widikson som skyldig till att strandskogen i Tylösand har skövlats. I det avseendet har rättsväsendet nu fällt Widikson för brottet. Men på en avgörande punkt finns det ändå mer att önska av tingsrättens dom. Det gäller själva huvudfrågan att det inte ska löna sig att fälla träd på kommunal mark i en mycket känslig strandmiljö.
På den frågan finns det tyvärr inget entydigt svar. Visserligen döms Jan Widikson att betala miljonbelopp för sitt brott, cirka 2,2 miljoner kronor inklusive advokatkostnader, men frågan är om det verkligen räcker för att förhindra liknade brott i framtiden.
Totalt stod fyra personer åtalade för skövlingen i Tylösand och åklagarna yrkade i första hand på att de gemensamt skulle dömas för grov skadegörelse. På den punkten frias alla. Två av de åtalade, Jan Widikson och den 53-årige företagaren, fälls dock för anstiftan till grov skadegörelse respektive medhjälp till egenmäktigt förfarande. De övriga två åtalade frikänns helt.
Så långt själva brottmålet. Men den kanske mest avgörande frågan för tingsrätten att bedöma var storleken på skadeståndet. Halmstads kommun yrkade på ett skadestånd på drygt 20 miljoner kronor medan Jan Widikson genom sin advokat menade att det skulle kosta 66 000 kronor att återställa området med nya plantor. Här har alltså tingsrätten landat i en bedömning som ligger långt ifrån vad kommunen har begärt.
Vad är det då som gör att tingsrätten inte dömer ut ett högre skadestånd än 500 000 kronor för den skövlade skogen? I domen framkommer hur rätten har resonerat.
Här hänvisar tingsrätten till en dom i Högsta domstolen från 2015 som handlar om en olovlig fällning av fyra uppvuxna tallar på en villatomt. I det fall att det inte går att återanskaffa likvärdiga träd säger HD att ersättningen i stället ska baseras på fastighetens minskade värde på grund av den olovliga fällningen. Här har tingsrätten gjort en så kallad skälig bedömning av hur mycket kommunens fastighet har minskat i värde.
Men det finns väsentliga skillnader mellan HD-domen och skövlingen i Tylösand. I HD-fallet handlar det om ett fåtal träd och det gäller värdeminskningen av en villatomt. I Tylösand handlar det om hundratals träd som olovligen har avverkats på kommunal mark. Här finns det all anledning att få till att ett nytt avgörande i en högre instans, vilket lagmannen Pia Johansson också antydde under pressträffen där rätten kommenterade domen.
”Man kan säga helt generellt att man hade önskat att kanske Högsta domstolen också prövar den här typen av skada där vi inte egentligen kan fastställa en reell värdeminskning på fastigheten”, sa Pia Johansson, och tillade att det är det aktuella fallet är helt andra omständigheter än HD-fallet som till exempel att det ”omfattar en strandremsa som i princip inte går att sälja”.
För att sammanfatta det. Tingsrätten anser att den havsutsikt som Jan Widikson fått genom skövlingen har höjt värdet av hans fastighet med en miljon kronor, en summa som hans bolag ska betala. Omvänt har kommunens fastighet, ett område på drygt 1 900 kvadratmeter i en känslig natur där skogen helt har skövlats, minskat i värde med 500 000 kronor.
Är det rimligt att värdeminskningen av kommunens fastighet bara är hälften av den värdeökning som tingsrätten anser att Widikson har fått av sin nya havsutsikt? Döm själva.
När Halmstads kommun för första gången presenterade sitt skadeståndsanspråk på en pressträff i november 2018 var chefen för teknik- och fastighetsförvaltningen Anders Thorén på plats. Han inledde då med att säga så här:
”Det här får inte passera. Det är ett våldsamt ingrepp”.
Det målet får man nog säga att Halmstads kommun har uppnått, den som är skyldig till skövlingen i Tylösand har fällts för brottet. Däremot kan man konstatera att tingsrättens bedömning av skadeståndet ligger långt under det som kommunen har yrkat på. Här finns det all anledning att målet prövas i en högre instans. Kanske är det precis det som behövs, att Högsta domstolen tar upp målet.
Det låga skadeståndet kan tyvärr tolkas som att den som har pengar kan komma billigt undan en olaglig fällning av kommunal skog.
Därför borde rättsväsendet en gång för alla visa att en skövling av strandskogen i Tylösand i allra högsta grad är ett brott mot hela samhället.
LÄS MER:Skövlingen i Tylösand är ett brott mot samhället
LÄS MER:En syn i Tylösand som verkligen gav syn för sägen
LÄS MER:Låt inte djungelns lag gälla i Tylösand
LÄS MER:Man måste kunna se skogen för alla träd
LÄS MER:Utanför rättegången finns verkligheten
LÄS MER:Två års färd mot rättegång om skogsskövlingen
LÄS MER:Från rymden kan ingen dölja vad som hände i Tylösand
