Som HP berättat om i flera artiklar dog 33-åriga Jeanette Bengtsson på ett hotellrum i Istanbul, efter att ha genomgått en omfattande skönhetsoperation. Samtidigt som hennes familj försökte ta in det chockartade dödsbudet väcktes också en rad praktiska frågor. Jeanettes kropp befann sig i ett annat land, nästan 300 mil bort. Hur skulle de få hem henne?
– Jeanette hade reseförsäkring, både via ett försäkringsbolag och kreditkortet som hon använt för att betala resan, men ingen av dem visade sig täcka en sådan här händelse, säger Håkan Bengtsson.
Gäller inte planerade ingrepp
SOS International, som är försäkringsbolagens förlängda arm utomlands, bekräftar att en reseförsäkring bara täcker kostnader som är kopplade till akut sjukdom och skada, inte komplikationer i samband med planerade ingrepp utomlands.
”Det är möjligt att det finns en försäkringsprodukt som täcker kosmetisk kirurgi utomlands, men det är ingen standardförsäkring och det är inte en produkt som vi känner till på SOS International”, förklarar deras pressansvariga.
När Håkan i stället vände sig till utrikesdepartementet (UD) och svenska konsulatet i Istanbul fick han höra att inte heller de kunde hjälpa till.
– Det konsulatet kunde göra var att ta emot dödsattesten och godkänna att kroppen transporterades hem till Sverige. Jag fick själv hitta en privat aktör för transporten och betala dem 75 000 kronor. Jag trodde att konsulatet var Sveriges förlängda arm och att de kunde hjälpa anhöriga när det hände något allvarligt utomlands, säger Håkan.
Konsulatet avböjer intervju
I samband med att HP besökte Istanbul försökte vi boka in en tid med svenska konsulatet för att få veta mer om deras roll och varför de inte kunnat hjälpa Jeanettes familj. Via mejl fick vi svaret att man ”tyvärr måste avböja erbjudandet om en intervju” och att man ”på grund av konsulär sekretess inte kan lämna ut information rörande enskilda personer”.
Icelia Hej, konsul vid svenska generalkonsulatet i Istanbul, förklarar dock i ett annat mejl att konsulatet ”varje år har ett fåtal konsulära fall eller förfrågningar med kopplingar till skönhetsoperationer”, och fortsätter:
”Har stort eget ansvar”
”Som svensk resenär har man ett stort eget ansvar. Bland annat bör man se till att ha en ordentlig reseförsäkring. De flesta försäkringar täcker dock bara olycksfall eller akuta sjukdomsfall och inte icke-medicinskt nödvändiga ingrepp, som t ex skönhetsoperationer. Utöver reseförsäkring bör man även ha tillräckligt med pengar för att kunna klara oväntade händelser, till exempel om man inte kan åka hem som planerat”.
Även på Utrikesdepartementet hänvisar man till konsulär sekretess och att man inte kan kommentera enskilda fall. På regeringens hemsida förklaras däremot att UD, vid dödsfall utomlands, bara kan bistå med råd om nödvändig dokumentation och med att registrera dödsfallet hos Skatteverket.
Om det inte finns en försäkring som täcker kostnaderna uppges ambassaden kunna hjälpa till med ”råd om hemtransport eller lokal begravning på plats”. Men allt ska betalas av anhöriga och ambassaden kan inte ge några lån.
”Mycket små möjligheter att bistå”
Efter Jeanettes död har hennes pappa efterlyst att UD ska avråda svenskar från att åka utomlands för att genomföra skönhetsoperationer. Så långt har man ännu inte gått, men på svenska ambassadens hemsida ”Sweden Abroad” finns numera en särskild information om skönhetsoperationer i Turkiet. Där konstaterar man att ”en operation är aldrig riskfri och man bör därför noga tänka igenom sitt beslut, i synnerhet om man väljer att utföra ingreppet utomlands”.
Informationstexten fortsätter: ”Möjligheterna för svenska myndigheter att bistå svenska medborgare som fått komplikationer efter ett icke-medicinskt ingrepp i utlandet är mycket små”.
Men i Jeanettes fall handlade det förstås inte bara om ”komplikationer efter ett ingrepp”. Hon dog på ett hotellrum bara några timmar efter operationen, trots att hon blivit lovad två dygn med eftervård på sjukhus. Eftersom det var oklart varför Jeanette dött inledde turkisk polis också en utredning.
Vill vidarebefordra bevis
Håkan Bengtsson har vid flera tillfällen försökt få UD och svenska konsulatet att hjälpa till med att förmedla information till polis och åklagare i Istanbul.
Bland annat fanns flera sms från Jeanette där hon skriver till sina föräldrar att hon egentligen skulle få stanna två dagar på sjukhuset efter operationen ”men dom sa att så pigg som jag var --- kan jag få åka tillbaka till hotellet igen och sova där i stället”.
– För mig är det självklara bevis. Det är ju någon som har felat. Är du på ett sjukhus och är uppkopplad så ljuder det i alla fall ett larm om något är fel. På ett hotellrum i en säng, då är du helt utlämnad, säger Håkan.
”Har varit iskalla”
Men UD:s svar har varit att man inte kan agera juridiskt ombud åt enskilda personer. Istället har man föreslagit att pappan ska vända sig till polisen i Hylte eller skaffa sig ett juridiskt ombud i Istanbul.
Håkan Bengtsson har nu också anlitat en turkisk advokat, men är fortfarande förundrad över hur utlämnad man är som svensk när något går fel utomlands.
– Efter allt vi gått igenom kan man tycka att vi skulle kunnat få UD:s eller konsulatets hjälp, men jag upplever att de har varit iskalla, säger Håkan.
