På den sjunde, och näst sista, rättegångsdagen i målet om kommunens nedsågade strandskog mellan Älgvägen och sanddynerna var det dags för teknik- och fritidsförvaltningens chef Anders Thorén att vittna.
Han berättade om hur han en dag i november 2018 bjudit in till presskonferens framför Älgvägen 19 för att berätta om hur mycket det skulle kosta att återanskaffa den skövlade strandskogen.
”Jag är den skyldige”
– Plötsligt dök Jan Widikson själv upp och gick fram och tog Hallandspostens politiske redaktör i hand, med orden ”hej, det är jag som är den skyldige”.
– Stämningen blev väldigt allvarlig och spänd. Ingen uppfattade det som ett skämt, konstaterade Thorén i rättssalen.
Han beskrev vidare hur Widikson verkade vilja ta över presskonferensen.
– Jag förklarade att han fick vänta en halvtimme, tills jag pratat färdigt med press, radio och tv.
Efter att för första gången ha presenterat kommunens skadeståndskrav offentligt gick Thorén med Widikson in på tomten.
Ett öppet sår
– Jag blev helt tagen när jag såg omfattningen på avverkningen. Det var ett stort, öppet sår i landskapet, mindes Thorén nu i tingsrätten.
När han då pekade ut mot havet och frågade Widikson vad som hänt, ska han ha fått till svar:
”Jag har inte gjort det här själv, det är någon annan som har gjort det, någon som kan det här. Jag klarar det inte själv för jag är för gammal för sånt.”
– De fåglar och djur som tidigare använt skogen som hemvist har nu försvunnit någon annanstans, betonade Thorén inför rätten.
Ändrat vindförhållandena
Dessutom menade Thorén att avverkningen gjort att vindförhållandena för husen innanför det han kallade ”kalhygget” förändrats så att det kan bli mer salt på fönstren och ökad energiförbrukning.
Flera av försvarsadvokaterna kallade detta för ”lösa antaganden”, men Thorén hänvisade till att han under sin tid som byggnadschef i Halmstads kommun varit med om ett sådant fall.
I sammanhanget kan dock nämnas att en av de boende på Älgvägen, som framträdde i rätten i förra veckan, vittnade just om problem med starka vindar och ökat behov av fönstertvätt.
Ingen ansökan
Bland onsdagens vittnen fanns också stadsträdgårdsmästare Sofia Warpman, som berättade om rutinerna kring önskemål om trädfällning på kommunens mark.
– Vi är väldigt restriktiva med att bevilja sådana förfrågningar. I princip måste träden utgöra en risk för att vi ska säga ja, förklarade hon.
– I det här fallet fanns det inte ens någon ansökan att ta ställning till.
Enligt Warpman är det ”beklämmande att se hur avverkningen har förändrat områdets karaktär betydligt”.
Syns från dynerna
Att försvarsadvokaterna påpekade att avverkningen inte syns från Prins Bertils stig bekom henne inte.
– Det är många som rör sig uppe i dynerna – och därifrån syns den tydligt. Samma sak gäller från Älgvägen, menade hon och talade sig varm för att kommunen bör återplantera bergtall där.
– Strandskogen fyller flera viktiga funktioner, hävdade Warpman och pekade på risken för att det blåser mer på öppna ytor så att problemen med sand över den närliggande räddningsvägen eller i Hotel Tylösands pooler och ventilationssystem ökar.
– Med tanke på att bergtall funnits där sedan 1800-talet utan att ha spridit sig nämnvärt kan jag inte se den som invasiv.
Gräver bort
Just bergtallens vara eller icke vara handlade vittnesmålen med två naturvårdshandläggare från länsstyrelsen om.
Jessica Gunnarsson fick berätta om hur länsstyrelsen slutit avtal med privata markägare, samfälligheter och vägföreningar för att få stoppa igenväxningen av strandhedarna i Ringenäs och Frösakull.
– Framför allt har det handlat om att gräva bort vresros – men även björnbär, tall, bergtall och björksly – från kusthedarna. Detta har vi gjort i kombination med att vi eldat på våren, förklarade hon.
– Detta gör vi för att få örtrika hedar.
Inget naturvärde
Gunnarsson berättade att länsstyrelsen fört samtal med kommunen om att upprätta sådana här naturvårdsavtal för Tylösand, men att det ännu varken blivit ett ja eller nej.
Hennes kollega Jeanette Erlandsson fick frågan av advokat John Gerhardsson om det låter rimligt att kommunen vill satsa 20 miljoner kronor på att återplantera bergtall mellan Älgvägen 19 och sanddynerna.
– Nej, den har inget naturvärde. Bergtall är svårförenlig med rekreation eftersom den växer så tätt att man inte kan ta sig fram i sådan skog, svarade hon.
Påträngande bebyggelse
Längst tid tog vittnesmålet från Patrik Cederleuf, tidigare landskapsingenjör och numera utvecklingsingenjör från Halmstads kommun.
– Återkommande har vi problem med att folk sågar bort träd för att få havsutsikt, men vi har aldrig tidigare sett någon ta bort så mycket, konstaterade han.
– Den snåriga, slingriga strandskogen är en del av områdets karaktär. Utan den blir bebyggelsen mer påträngande.
Enligt Cederleuf är det sannolikt ett mycket större område som avverkats än de 1 900 kvadrameter som åtalet omfattar.
– När vi mätte ut området tog vi till en rejäl säkerhetsmarginal för att inte få med något som avverkats före 2018, slog han fast.
Skuggor på foton
Cederleuf visade hur han med hjälp av flygfoton kommit fram till att vegetationen i det avverkade området liknade strandskogen i de intilliggande områdena som står kvar.
För detta blev han hårt ansatt av försvarsadvokaterna, som tvärtom menade att skillnaderna var stora. John Gerhardsson tog fram exempel på skuggor på fotona som han tycker bevisar att träden i de kvarvarande skogspartierna var mycket högre.
Gerhardsson visade också historiska gatuvyer från nättjänsten Google Map Street View. Enligt honom kunde man på dessa se att skogen bakom huset på Älgvägen 19 var lägre än den intill granntomterna.
Teckningslektioner
Detta höll dock inte kammaråklagare Klas Lundgren med om.
– På skolans teckningslektioner fick jag lära mig att det som är längre bort ser mindre ut än det som är nära. Titta bara på att husets främre hörn ser högre ut än det bakre, påpekade han när Gerhardsson visade bilder i rättssalen.
Ifrågasatt
Försvaret ifrågasatte också varför Cederleuf valde att anlita just Johan Östberg för att beräkna kommunens återanskaffningskostnader – trots att hans metod brukar leda till de högsta kostnaderna.
– Vi valde den metoden eftersom det är den enda som väger in vad det verkligen kostar att köpa nya träd, försvarade sig Cederluef.
Advokat Lars Kruse påpekade då att Cederleuf utbildat sig på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) när Östberg var verksam där.
– Visst har jag lyssnat på hans föredrag, men jag har också framgångsrikt använt hans metod i andra fall där någon olovligen sågat ner kommunens träd, menade Cederleuf.
Gamla avverkningar
Till sist tog sig alla ut till Älgvägen för att på plats titta på förhållandena.
Åklagare Lundgren ledde rundvandringen, men även försvaret fick tillfälle att peka ut olika saker för domarna och nämndemännen. Exempelvis menade Kruse att flera stubbar inom området kom från avverkningar som var äldre än två år gamla. Dessutom visade Gerhardsson att det sågats av grenar och trädtoppar i de kvarvarande skogarna intill.
Inte välkommen
När rättens ledamöter gick upp i det stora nybygget på Älgvägen 19 – för att se vilken havsutsikt det nu blir – betonade dock Widikson att HP inte är välkommen in på hans tomt.
På torsdagen avslutas rättegången med att parterna har sina pläderingar.
LÄS MER:Motstridiga bud om återplantering
LÄS MER:Älgvägens säljare och köpare möttes i rätten
LÄS MER:Jan Widiksons berättelse om skövlingen
LÄS MER:Åtalad backade om såguppdrag från Widikson
LÄS MER:Widikson pekades ut som återfallsförbrytare